Känslor bär med sig så mycket bagage
... eller är bagaget kanske själva känslan?

Att känna, det verkar så enkelt
... det jag känner är tomhet

Just nu finns endast det ord jag skriver i mitt huvud
... ingenting annat

... betyder andetag... vägledning

Jag har alltid forcerat bort varje känsla jag haft

Det är svårt, efter den tredje gången
... att identifiera den igen

Varje känsla blir, för mig, som en tavla
... på ett museum... bakom metervis av glas

Jag kan se motivet bakom suddigt glas
... men den betyder ingenting längre

Känslan bytte plats med ett antagande
... jag har den suddiga, blekta och ofokuserade kopian

Min värld, i min värld är min värld din
... jag kastade bort mitt värde i stundens hetta

Kärlek polerades ner till likgiltighet
... hat skavdes av och formades om till likgiltighet

Vilja gick från vilja till måste till borde till kanske till varför till likgiltighet
... hopp... hopp...? Jag vet inte hur det borde kännas

Känslorna finns någonstans inom mig, tror jag
... jag måste frammana dem... konstruera dem...

De små känslorna är enkla
... smärta... lust... kåthet... enkelt att forcera

Inte de stora...
... jag försöker... genom ord... genom dessa ord...

Att förklara för mig själv
... att jag existerar... att jag finns...

Att jag fortfarande lever...
... att... att jag är...

/