Det känns lite läskigt,
det första som visar sig
inuti mitt huvud
är becksvart mörker
när jag vill skriva
om stjärnglans

Hat övertar kärlek
till viss del
mitt hat klingar falskt
litegrann

Och kaffe tog över lusten
men det var ingenting jag ens noterade
jag reflekterade inte ens över kaffesuget
det som plötsligt kommer som en svallvåg
varje gång jag såg dig

med kaffet fick cigaretten en naturlig plats
gav mig apati när den slet ur mitt intresse
intresse... glädje... det var något av de diffusa trigger-känslorna...

Jag ligger sömnlös
nu... klockan tjugo i nio
kan inte sova
borde inte vara trött
borde nog inte sova
men jag kan inte komma på något annat
mat har jag redan ätit, te har jag druckit...
det är det här skrivartjafset
eller rökning...
eller att ligga i min tomma säng och stirra i taket
jag ska nog röka lite... få lite luft, lite kyla
lite otroligt kraftfull vind... känns som att den vill bryta mig på mitten

det blir väl någon dålig film efteråt
någonting som inte skapar något intresse alls
eller dov musik... lite mazzy star kanske

eller bara skriva
som jag alltid brukade göra förr
tio sidor, tjugo... en timme, femton...
om vad? sekundärt...
dikt? novell? pjäs? manus?
ja...

nej... känner mig för gammal nu
jag är ju snart kvart i nio
och klockan är väl runt ett verkningslöst trettio
trettio år utan en verklig dag...

You\'re just a downer... nothing else...
a goddamn piece of pathetic questions wrapped in an eggroll under a canvas of dust behind the kitchen-sink and strangely uneaten by the cat...

Why thank you... I said with a smile plastered on my face, and it was actually plastered... had an accident when I tried to mold my face (don\'t ask) can\'t get it off now.

And the sun returned to it\'s final setting, hiked up it\'s boots and the familiar feel of latex wrapped around... ready? all done?

Oh, sorry... my mind was wandering a bit...

Och så igen, på svenska...
å, ursäkta... min hjärna var vandrande en bit
... någonting säger mig att detta borde bli den sista raden

/