Känner hur begravningsstämningen smyger sig på
undrar hur det ska gå
här får jag trampa omkring och stå
utan att tränga mig på

väntan är lång
få gå hem igen
då tiden tog slut
liksom en snöplig sång

spanar runt på stan
hittar inte ut
finner ett nästan oanvänt garn
inte ens ett värdigt slut

nystar upp tråden
liksom livet
finns inget att ta förgivet

hemmet luktar ingrodd smörja
kylskåpet gapar tomt
och sänder ut nödsignaler
finns ingen tid att sörja

Plågar mig att vara vaken
Går runt naken
Smyger ut på taken

Imorgon är det dags igen
Att vänta vid mat buffén
känna utsattheten
härja med min själ

kanske råkar jag i gräl
med mig själv
vill inte vara här
och leva i misär

jag har i allfall en stjärna på min tröja
som glittrar i solens eventuella motljus