Den röda texten
Glider förbi
Gamla stan, 10 minuter
Korta tåg, vänligen gå mot plattformens mitt

Suddiga människor
Fladdrar framför mina ögon
Skrikande barn
Skrattande ungdomar

Alla är de lyckliga där inuti
Glider lätt fram
Genom livets svåra motgångar
Likt klockans sekundvisare

Tiden stannar
Står stilla, mitt på perrongen
De skrattande ungdomarna fortsätter framåt
I rask takt

Ingen verkar märka
Att allt inte står rätt till
Tåget är försenat
Gamla stan, 9 minuter

Sekunderna känns som evigheter
Tiden sitter fast, i grymhetens hårda grepp
Men ingen annan, förutom jag
Märker att tiden står stilla

Gamla stan, 6 minuter
Tåget tar in tiden det förlorat
Men ingen annan förvånas över
Hur den blinkande, röda texten glider förbi

Dimman vägrar lätta
Den kristallklara tåren
Gör det inte enklare
Den får mig att se grumligare

Allt jag kan urskilja
Gamla stan, 3 minuter
Grymheten verkar ha släppt sitt grepp
Låtit tiden ha sin gång

Folk radar upp sig
Redo att gå på
Men ingen lägger märke till
Att allt inte står rätt till

Flickan utan vilja
Stående stilla mitt i myllret
Längst bort på stationen
När tåget, mot Gamla stan, börjar rulla in

Gamla Stan
Samma gamla vanliga kvinnoröst
Tåget bromsar in
Inför nyfika besökare

Ser du inte det svarta fåret
Eller väljer du bara att undvika henne
Hon är bara en i mängden
Men vill du hellre vila i hennes döda famn

Dörrarna öppnas
Dörrarna stängs
Tiden tickar
Och flickan hon hoppar



Sittande på den blöta bänken
Väntande på livets sista tåg
En väntetid längre än evigheten
Här på livets slutstation