Framåt, framåt trots att dagarna är sig lika, svirvlar vi upp i ett hav av förväntingar medan vi står på marken och besviket, men även lite fascinerat, beskådar vår högtflygande resa. Vi vet att överallt finns det något, men vi vet inte vad, och det är det som får oss att söka, söka och åter söka efter den gyllene tillvaron som är så svår att få grepp om. I en svävande glasbubbla högt över marken ser vi våra vänner och vår familj, men även oss själva i ett bländande ljus av ovisshet och extas.
Högt, högt över skogarna flyger vi med fåglarna till nästa obestämda destination, obundna av markens bojor och fotspår. Ingen gravitation! Inga händer som leder oss på en till synes rätt väg! Glimrande sjöar och befriande fågelkvitter under solen i en naturlig tillvaro i kaos - inte kosmos. Varje handling har en konsekvens, vilket gör det hela så oregelbundet och långt, långt borta från vardagen!