Och så var vi där igen
kanske
var det självklart
att det skulle bli så
när
tankarna tynade
dog

Utanför slog regnet
mot den smutsiga rutan
och ångesten letade
sig in genom
en rökfylld
skorsten
och fyllde
rummet

Det var bara vi
ingen annan
bara vi
och långt därute
vid horisonten
försvann himmel
och hav
in i varandra
bakom dimman
medan vi
tittade ner
genom golvet

Dagarna
kändes inte
nätterna
tog mer
men ingenting
ingenting
ville