Kroppens törst är andens längtan

öppnad som ett hjärta

Ropad som ett ord i öde mark

torr som tundran under solen

Slumrande som doften i den öken

som har bränt allt levande till stoft

Svårväckt i en gryning

som är evig tid av smärta

sover allt begär

Då, i natten, under morgonstjärnans ljus

faller dagg från himlen

som en doft av evigt liv

inte mer än doft

men av evigt liv

Spruckna läppar viskar ordet

hjärtat som är öppet tar emot

allt är aningslöst förlorat

Andens törst i kroppens skepnad

Dricker dagg ur himlens hand