Myggan tog en promenad i taket till köket, stannade till och putsade sina framben. Ute på gatan, i hörnet av Omvägen och Kringgatan, lade ett råddjur ned en krantz samt ett stort vitt kort på vilket en nyckelpiga högt för sig själv läste texten ’Här dog en fluga, hade inte gjort en människa förnär’. En giraff som körde förbi, sittandes på en något åldersstigen Vepca, frös som till av rörelse och viskade till sin passagerare. Exakt vad gick inte att höra i trafiklarmet, men beskrevs senare som någonting som ibland kan höras när en syrsa släpper väder…
Cadruscha-hout-vadig sf sf sf sf eller något i den stilen. Hunden som stod och krängde meloner på strandpromenaden var en spets och härstammade från långt tillbaka i tiden. En blandras helt enkelt. Det något taffliga mötet mellan en grönländsk hyena och en strävhårig tax från Skånes högland. Högsta värphönset Varken Eller höll som vanligt hov i en närliggande park. Stojade gjorde tupparne och stojade gjorde kycklingarne. Det kunde mycket väl ha varit ett himla liv om det inte varit för en hare som satt på huk framför ett rödljus och lät höra små underliga ljud som tjänade som ljuddämpare på alla andra ljud runt omkring. Den verkade först vänta på att övergångsstället skulle få grönt ljus, liksom för en på trottoaren avvaktande snigel. Men när det verkligen slog om till grönt syntes det att den satt där och väntade på bättre tider, klockan var ännu inte slagen till slant men det var inte långt ifrån. Var dessa bättre tider skulle kunna skådas, det vete katten. Kanske i något maratonlopp som skulle löpa gata upp och gata ned om blott några månader. Den som väntar på något gott väntar ofta förgäves, heter det ju numera.

Spännande fortsättning i del 2, av Flugan.