Mörkrummets harmoniska ljus
ageterar filmrullarna
skapar bilder
vackrare dagar
gångna dagar
fridlysta dagar
färgklädda dagar

Solen sjunker igen
de svenska skogarna krymper
stjärnorna blir mattare
världen blir varmare
medan jag blir kallare och kallare
Ni måste sluta
Ni måste sluta

I fönstrets övre hörn
sipprar verkligheten in
en spricka är en åder genom fönsterglaset
Den skapar kontrast i en värld
på väg mot utkanten
av de sista nyanserna på färgkartan
Ni måste sluta
ni gör mig svartvit
Ni måste sluta
jag förlorar sakta min känsel

I mörkrummet går kampen vidare
okej att dra svärden inatt
Kärnvapenprov där utanför
tryckvågorna gör mig mörkrädd
nåt jag aldrig vart förut
blir nån jag aldrig vart förut
Ni måste sluta
jag kommer detonera
explodera i en prisma av färger
men falla mot jorden
som den gråaste aska

Genom sprickan i fönstret
släpper jag en tanke
"Balansen i världen
är redan förlorad"

Kan inte hjälpa att jag önskar en planet
där det som skiljer sig från dagens
är att människan är borta
Ni måste sluta
jag kommer detonera
explodera i en prisma av färger
men falla mot jorden
som pestsmittad aska

Musik tränger in genom sprickan
men ljuden är djupa och kalla
för tankarna till mörka vatten
i bottenlösa brunnar
utan tillstånd att förenas med floden
som rör sig mot havet
som förlorat så mycket
av sin lugnande förmåga

Kan inte längre samla tankarna
Ni måste sluta
Sätt lås på dörrarna ni brutit upp
Ni måste sluta
jag kommer detonera
explodera i en prisma av färger
och spridas som aska i vinden


I mörkrummets harmoniska ljus
är mina rörelser felfria
Motiv blir negativ
negativen blir kopior
där motiven är av er
Vågskålen har för länge sedan imploderat
av den ovikt ni är orsak till

Ska smuggla in mina framkallade fotografier
i era slutförvar
Eftervärlden ska få veta
att ni aldrig slutade

Att jag faktiskt detonerade
exploderade i en prisma av färger

och föll som aska mot jorden