Ridån går upp
jag vänder mig innåt

Här i tystnaden
klarar dofterna av
att färdas mot vinden
min barkbåt
kan driva mot strömmen

Här i mörkret
finns alltid ett ljus
som för tankarna med vinden
förtöjer dem
i blodapelsinens nyanser

Andas lugnare idag

nattfjärilen inom mig
har redan slagit sig allt för blodig
mot fönsterglaset
jag tog för givet
att jag kunde forcera

Gestalter i scenljuset framför mig
jag är för närvarande i mig själv
för att uppfatta annat än konturer

kallar hem mina hjältar och demoner
behöver dem intill mig inatt

Starkare idag
men mera ensam under solen
Äldre idag
men har aldrig varit så vilsen
Gestalter rör sig i scenljuset
urskiljer bara skuggor nu

kallar hem mina hjältar