Bärnstenshimmel färgar snön
fast det redan blivit kväll
Påväg någonstans hon varit förr
och hon ler för sig själv

Hennes värld må vara svartvit
men hennes drömmar är i färg
När honungssöta lögner
sipprar igenom ben och märg

Men snart glömmer hon att le
en början om slutet berättar
Regnet svalkar hennes kind
smakar salt på hennes läppar

Medan snön faller och trillar
fastnar i hennes hår
Fryses regnet till is inuti
ett frostbitet hjärta från igår

Men isen smälter allteftersom
allt som river och tär
Och lämnar henne med en aning
om vad lycka innebär

Strax utaför hans dörr
hon knyter sina händer
Och biter sig i kinden
när kylan nästan bränner..