Jag ser dig
att ljuset i dina ögon för längesen har slocknat
att dina ådriga händer har blivit bleka och ännu ådrigare
dina tröstlöa blåmärken skrämmer mig,
de vill inte försvinna fast jag försöker att älska dom

Men det är svårt att älska sådant som du bedrar dig själv med
att kunna leva med något som skadar dig så
Ibland när jag vaknat har du bara suttit där
med blodet rinnande längs din vita kropp och nålen som du inte brydde dig om att ta bort för det gjorde alldeles för ont i dina redan djupa sår.
Jag fick alltid tvätta dom då.

När du grät för sorgen i dig själv.