Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Oh Libertine!

Var är jag någonstans och hur har jag hamnat här? Här är alldeles mörkt och det stinker av våt och fuktig jord. Jag måste röra på mig. Jag försöker känna med handen runt omkring men jag kan inte röra min hand! Jag kan inte känna mina ben eller någon kroppsdel! Jag får försöka hasa mig fram. Sakta rör jag mig och jag kryper längst marken. Konstigt nog gör det inte ont i mig när jag förflyttar mig. Jag glider ju nästan fram! Om här bara kunde bli ljusare så att jag såg något. Men mörkret är över mig som ett tjockt täcke. Jag känner mig så liten och konstig och allting är så märkligt. Jag måste hitta ut! Det verkar som om jag befinner mig i något rör, eller i en gång. Vad det än är så är det tätt omkring mig, nästan som jag passar in i det. Det verkar som om gången leder rakt fram. Jag försöker skynda mig för det känns så olustigt. Titta där framme! Jag ser ett ljus! Det är inte mycket men det lyser i alla fall. Det verkar som om gången leder uppåt nu. Äntligen kommer jag ut i det fria! Jag skyndar allt vad jag kan och jag kan riktigt känna den friska luften mot min hud. Jag pressar mig ut ur gången och jag vill nästan gråta av glädje. Plötsligt är det något som tar tag i mig och jag känner hur jag lyfts från marken. Jag ser knappt någonting, jag är förblindad av allt ljus. Men jag känner hur dom rör vid mig. Något gör väldigt ont i mig. Det känns som om jag ska gå av på mitten. Dom pressar in ett främmande föremål rakt genom min kropp! Smärtan och kylan är nästan outhärdlig. Jag mår hemskt illa och jag kan inte se någonting, men jag hör dom. Jag hör hur dom mumlar och skrattar! Era djävlar, hur kan ni göra något så elakt mot mig! Jag försöker skrika åt dom men det kommer inget ljud ut ur min mun. Jag känner hur jag flyger genom luften nu. Plötsligt landar jag och jag känner vatten runtomkring mig. Jag kan inte andas, men jag drunknar inte heller. Jag verkar vara en del av vattnet. Det känns nästan behagligt och det verkar lindra min smärta. Jag känner mig tom och intetsägande. Jag bryr mig inte längre utan jag vill bara somna. Jag ser plötsligt något som kommer emot mig. En svart skugga som tornar upp sig framför mig. Skuggan nästan smyger sig fram och jag känner hur den stirrar på mig. Den kommer närmare och jag känner hur den rör vid mig. Plötsligt öppnar sig ett enormt gap och jag känner dess sylvassa tänder genomborra min kropp. Oh Libertine, oh Libertine var är du nu?




Prosa (Novell) av Phantasmagoria
Läst 329 gånger
Publicerad 2008-02-18 20:40



Bookmark and Share


    Refused
Jag gissar att du gillar Kafka.
2008-02-18
  > Nästa text
< Föregående

Phantasmagoria
Phantasmagoria