Vinden sliter och drar i mitt korthus av säkerhet,
rädslan ökar nämnvärt ju närmre jag kommer mitt mål.
Leta inte, om du letar kanske du hittar... min inre röst är en jävla idiot.
Är detta vägen till målet eller målet som målet görs till väg av?
Ramla... ramla och slå dig... ramla och bryt benet så du inte kan gå...
Jag borde inte lyssna på dig, röst... borde inte ens höra dig.
Kallt... varför knäpper jag aldrig jackan? tror du du är cool?
Skrattretande.
Vet du, hör jag mig själv säga, vet du varför du hör mig och ingen annan?
Borde jag svara, tänker jag... det känns så dumt.
... för att du är ensam. Ensam och patetisk... redan dödsförklarad fast misslyckad där med.
Du är elak, tänker jag och tänder en cigarett övertäckt med en hand som skydd mot vinden... du tystnar när jag röker, lite jävla takt har du i alla fall...
De stirrar på dig... hon ser rädd ut, han med... han blänger på dig bara...
Vad ska jag göra? Ska jag bara stirra ner så att de inte ser att jag ser?
... önskar jag vore helt känslomässigt död ibland.
Titta! Molnen skingrar sig! Satan vad vackert... he, ser lite ut som han den där Gorbachov eller vad han hette... hans pannfläck... Önskar jag hade en kamera.
Var tog alla vägen?
... du är fan hjärndöd! hör jag mig tänka...
Schysst timing, tänker jag och släcker cigaretten... har inte saknat dig...
Släng dig i väggen... du passar bättre där!
Jag ska lyssna på musik nu, adjö...
Gogol Bordellos intensiva balkan-punk... tar över min automatiska respons så vackert.

/