Våran kärlek är omöjlig
Den är också fullt vansinnig
Kommer fullt ut under nattens mörker
I silvrigt ljus från fullmånen bakom de snabbt förflyttande molnen
Då kan jag se dig.
Din kritvita hud och ditt ebenholtssvarta hår
Dina färglösa läppar och spetsiga tänder som skymtar vid ett leende

De säger att du inte finns
Att det bara är en del av en mardröm
Men hur kan det vara en ångestfylld dröm?
Tiden med dig är den bästa jag upplevt
Dina kalla kyssar lämnar aldrig mina läppar
Isande händer som smeker min kropp
Längtar till mötena med dig
Under dagarna lever jag inte fullständigt

I dina armar blir jag hel
När blod lämnar min nacke
Det är då vår kärlek blir som starkast
Jag blir för alltid en del av dig
Du kan inte glömma mig
Det var vad du sa
Men varför lämnar du mig när morgonen gryr?

Du säger att du inte kan leva utan mig
Jag kan inte leva utan dig
Dagens ljus blir en plåga allt eftersom tiden går
Nattens skönhet slår inte ditt vackra mörker
Men du kan inte få nog av mig
Jag ber dig sluta
Jag kan inte andas
Känner livet lämna mina ådror

Vi älskade varandra in i det sista
In i den mörkaste av alla platser
Men döden skiljde oss åt
Du älskade mig för mycket
Nu fortsätter du ströva i ensamhet
Ensamheten som var innan jag kom in i ditt liv
Tomheten tillintetgör din själ