det är som
att det kittlas
fast ännu bättre
ännu värre
som en klar sommarnatt
i solens svaga strimma
syrsornas spel

grästråna längs

barfota fötter

avklädda ben

som tonerna
av blåstens ylande
fågelsången

om att vara
kvar ensam i
en tvåsam värld
om att ständigt jaga
me fjärilar instängda
i kroppen

det är som att
inget kan bli
bättre än såhär