En helt vanlig tjej ett helt vanligt liv med vanliga kompisar och normala tonårsproblem. Och sen plötsligt händer någonting i hennes liv, vad det var det behöver vi inte gå in så noga på. Men någonting förändras och livet kan aldrig bli så vanligt som det en gång var. Först är det läskigt och hon är mer än rädd. Men sen inseer hon att för en gångs skull händer det någonting i hennes liv, och hon kan själv välja om hon vill stanna eller gå. Kanske är det så att detta är början på någonting helt nytt? Du vet DET där som man bygger livet runt. Eller som livet bygs runt. Du vet alla har ju ett eget liv, och man vill ju inte sitta där som 98åring och påstå att ens liv alltid har varit NORMAlT. För normalt betyder ju tråkigt. Och kanske är det så att hon känner att för en gångs skull borde hon riskera att sattsa allt hon har byggt upp för någonting annorlunda. Hennes normala liv är okej, men vem vill ha levt ett helt liv och säga att ens liv har varit okej? När de frågar om hon aldrig har upplevt någonting extra kanske hon kan berätta om den där resan till spanien som var ganska rolig. Eller så kanske hon ska sattsa allt nu och se till att någonting händer i hennes liv. Någonting hon kan bygga en framtid runt.
Kanske är det nu hon ska göra det där valet som blir det svåraste i hennes liv. Och vad som en nu hände den där tjejen, så var valet ganska enkelt egentligen. Ingenting att tänka så mycket på. Bara stanna eller gå.