Mörkret blev min vän
min ursäkt för att
gömma mig igen
I mörkret

Och kudden blev min borg
När du mej fann satt jag hjälplös
vid min säng
jag som nyss föll i en dröm
obegriplig, men sann för mej

Du blev aldrig rädd
för dom som sett mej
vågade inte stanna kvar med mej
Kudden är min trygghet
och min dröm förstod mej
Jag som alltid varit stum
behövde orden
jag som tvekade att tala
jag som aldrig vågade tro
Att jag hade någonting

Det är ett under att du kan se mej
att du fortfarande finns för mej
Ett under att du hör mej
som någon som kan ge dig
nånting som får dej
att vilja vara min vän.

Ann
080317