Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Farväl Morfar


Så kom...Det vi alla visste skulle besöka dig...DÖDEN...

Som en tjuv stal han din gnista som inte ens ditt bräckliga skals tillstånd hade kunnat förminska. Du dog liggandes i din sjuksäng som så länge varit din fängelse, Fjättrad utav Sjukdomen hade du tappert kämpa på men det var ett krig som var förgäves men likväl gav du aldrig upp och slogs för varje andetag, Som du alltid gjort...

Dina sista andetag var utdragna men du slapp dö med rosslandet som följeslagare, Med läkemedel rusande genom Kroppen tittade du på mig med dina fantastiska ögon, Fortfarande De blåaste jag någonsin sett...

Du höll min hand i din, Din stora varma hand med den läderartade hud du fått efter alla timmar i den verkstad som jag alltid älskat att sitta i och känna lukten utav skog, Se dina grova starka händer varsamt arbeta fram Rosor ut ett oformligt stycke trä.

Jag minns det som igår, Du sa \"att livet är som ett stycke Trä och att bara man är varlig och omtänksam kan man forma de mest fantastiska saker ur det\"
Din hand blev kallare, greppet svagare medan du slöt dina ögon och sakta sakta gav upp ditt sista andetag...

Kvar blev Jag sittande, Ensam i ett sjukhusrum med en Telefon och en lista på samtal som nu skulle göras, Jag var förberedd, Hade förberett mig länge och hade blivit varnad för att det började närma sig för dig...

Men jag kunde inte värja mig mot den sorg jag kände och den SAKNAD som nu drabbade mig...

Morfar vilket Hål du efterlämnar i mitt liv....

Och jag HATAR....

Jag hatar sjukdomen som tog dig ifrån mig
Jag hatar platsen som du tvingades tillbringa dina sista dagar på
Jag hatar att du dog i en säng du aldrig kallat hem
Jag hatar att du aldrig hann se mig göra klart din senaste spegelram
Jag hatar att du inte kunde prata med mig på slutet
Jag hatar att sitta här vid din sida och gråta dessa floder...

Och jag ÄLSKAR...

Jag älskar alla minnen du givit mig
Jag älskar Dig för alla gånger du ställt upp för mig
Jag älskar dina historier och alla skratt de givit mig
Jag älskar att du alltid varit en glädjekälla i mitt liv
Jag älskar att du aldrig, Aldrig lätt mig vinna i Skippo
Jag älskar dig för ditt stöd och ditt mod

Jag minns dig för alltid och älskar dig mer än något.... Jag kommer alltid minnas dig, Du vackraste människa....

Farväl Morfar, Nu är smärtan över...




Fri vers av August Ernst
Läst 322 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2008-03-18 14:21



Bookmark and Share


    sunnanvind
Du berättar på ett mycket fint sätt om den djupaste smärta!
Förstår att du och morfar stod varann nära...
Läs gärna min *en kvinna jag älskar* den är om min mormor...
2008-03-18

  Gunilla VIP
Med stor tacksamhet läser jag denna kärleksdikt!
Så rik!
2008-03-18
  > Nästa text
< Föregående

August Ernst
August Ernst