Ropen över vintervida sjöar

når en ensam vandrare förbi

inget av det hörda kan föklaras

vilan väntar bortom bergens kam

Isen måste övervintra våren

spåren väcker vargens lust att dö

ropen över kölden lockar månljus

sover bakom molnen skärans kant

Vila medan vinternatten söker

stjärnljus över snötäckt ord av frid

tyst ska vinden följa livets sjöstrand

våren väntar djupt i dödens famn