Jag släpar mig upp ur sängen
varje morgon klockan sex
Jag duschar, äter macka
ler och säger ”hej!”
Cykel ned för backen
Staden vaknar till
Vinden i mitt hår gör aldrig som jag vill.

Jag gör det jag ska och säger det jag bör
men dagen tappar mening i ledans tidsfördriv
Jag hade lika gärna kunnat sova
för ”lever” det är inte det här
Jag vet, men jag tänker inte så
Den tanken som är av den törs jag inte slå på

Jag skulle ju resa hela världen över
skulle hitta mig en plats som ingen annans
Bo på båtkaj vid karibisk ö
eller sola mig i glansen från engelska män
Men nu är jag här där jag är
Jag är ingen drottning och ingen har mig kär

Det är så stort att våga leva
så jag blundar och slumrar igen
vaggad av förortens faluröda sång
Till ro går jag här och till sömns
Jag kan skylla på staden
Jag kan skylla på dig
men det svikna modet kommer bara från mig
Jag fortsätter sova, det är bäst