Det var dig jag ville

men snön låg djup

över berget

markens dvala som frost

Och du visade dig

med utsträckta armar

som frusen mark 

i din skugga

Det var dig jag ville

som liv i dödslängtans tider

vårens värmande sorg

och du kom

medan skulden föll som ett mörker

som ödslig mark

mättad

Men livet blev aldrig min längtan