Kan det vara så lustigt att jag skapat något som inte finns?
En konstgjord kärlek som lägger sig som en slöja framför min lins?
Kan det vara så overkligt att det som inte fick ske skedde ändå?
Kan det vara på så vis att jag skapade den bara för att jag vet att man inte får göra så?
Är du med i mina drömmar (dagliga som nattliga) för att mitt undermedvetna retas med mig?
Är jag med i dina? Är det ömsesidigt säg?

Är det bara en prövning så att vi ska lära oss att anpassa oss till varandra?
Är det så tragiskt att \"lärare\" och \"elev\" är det enda förhållandet vi får ha till varandra?
Vi är människor, däggdjur bland så många andra.
Varför hindrar man två människor från att älska varandra?
Jag kräks på min omgivning, ditt yrke och min sysselsättning.
Jag kräks på systemet och kräver en förbättring!