Lita aldrig på mig
jag har en lögnares öga
trevande fingrar förlitandes
på ord på ord på ord

sanningen är aldrig vacker
men den är allt jag har
kvar står orden jag skrev i min ungdom
patetiskt och meningslöst
står jag vid sidan om
statisk och frusen

Jag undrade vad du såg när du såg mig
var jag ett monster eller
som jag ser, en oansenlig mikroorganism
kanske en svamp till ditt komplexa system

min hand började skaka idag
som ett utbrott av abstinens
fast... jag saknar ingenting
ingenting jag inte kan tillföra själv
den darrade inte, inte som ett löv
inte som en låga vid en vindpust
inte som ditt långa mörka hår
när stormen är på gång
jag längtar, tänkte jag, till den dagen
då kedjorna jag fängslat mig med
faller av

/