det känns mer och mer
som att jag är en onödig faktor
i mitt eget lilla värdelösa liv

asfalten under min sko
ger mer, talar mer...
agerar och hjälper

mina åror är avbrutna
seglet har brunnit upp
det är hål på undersidan
ekan läcker...

tegelstenar, grus och vind
betydelsefull betydelselöshet
dammet väller in i mig
dammet som sprider sig
allena från mig...

varför jag, frågan skriker...
men svaret är självklart
jag förtjänar mig själv
det... det känns rätt...
felet är frågan...
ingenting annat

/