sorteringen har startat
intryck och människor ordnar sig inte själva
med tomheten sliter vi
slavar i nyckfullheten

ge mig ro
vill stå obekymrad ensam
som om jag var jag utan er
och lät er tala

är inte okej med mitt tilltal
är inte vän med mitt avtryck
intrycket av mig trycker in dig i hörn
jag lämnar dig sårad
oförmögen att läka dig

självförakt om våren bländas bort
knappt märkbar är sorgen
ännu oanad ångesten – också jag
besöker den adressen ibland
där jag vet att du älskar att vantrivas

jag cirkulerar kring mig själv
men iakttar mig inte
jag pryder mig, det handlar om belöning
jag såg det tydligt en gång
vi experimenterade med knark ihop
du tog tillflykt jag åt tillit

när vi var så blinda som bara världen
så berusade som bara den fria marknaden eller
de förälskade kan vara
så nära en förbannad sömn

fann vi våra spegelbilder
och älskade länge