Vad vill du med livet vad väntar du på?

Jag står kvar och andas den regntyngda luften. Länge.
Vatten från mitt hår blöter mina nakna axlar.
Är jag densamma nu som då?

Jag fyller lungorna med luft,andas ut.
Det är såhär det känns.
Såhär det känns att bli lämnad ensam.
Mina armar knottrar sig men jag orkar inte bry mig om att jag fryser.
Dör jag nu?
Jag sluter ögonen. föreställer mig att jag faller.
Faller och faller genom ett oändligt mörker.
Det finns ingen botten, finns inget slut.
Jag slår upp ögonen.
tiden har upphört existera.

Mina smutsvita gymnastik skor är leriga och blöta, det har börjat läcka in till strumporna och de nakna tårna därinne.
Jag ser mig omkring på den tomma skolgården.
Det är bara jag här.
Ingen ser mig, ingen hör mig.
Jag finns nästan inte till.
När du gick försvann mitt jag. Som kritmålning på asfalt suddades mitt inre bort av regnet.
Men jag finns ändå kvar därinne. Velig och osäker. Kluven mellan det gamla och det nya.
Varför gick du?
Varför lämnade du mig ensam?

Min barndom, min trygghet.
Lämna mig inte.