Med gammla minnen som virvlar runt i mitt huvud med dagsfärsk bitterhet så torkar jag en tår från min kind. Jag är ju en stark individ, folk gillar mig för det. Dom tycker om att jag är stark, att ingen sätter sig på mig. Orden ekar i mitt huvud \"du är den största bitchen jag någonsin träffat på\" dom klingar så hårt. Det är något positivt med det, från den personen orden ljuder från, inget negativt.
Jag är en stark person, som ingen sätter sig på. Men någon satte sig för länge sedan, och denne någon, vägrar att resa på sig igen.

Samtidigt som gammla minnen skriker i mitt huvud, så finns där nya minnen. Minnen som får mig att le, att vilja vara där mer. Alltid, för en gemensam, aldrig avklingande framtid. Att alltid få dessa minnen serverade, varje dag. Dag för dag, år för år. Alltid, i en gemensam framtid som varar från nu till för evigt.

Jag ljuger för mig själv, jag ljuger för dig. Men framför allt, jag ljuger för mig själv. En lögn som smakar bittert när den uppdagas. En bitterhet som inte kommer från en mandelkubb eller ett starkt öl. Utan en bitterhet som kommer långt innifrån mitt medvetande. Som sätter sig på tungan, på hjärnan, på mig, på hela min uppenbarelse. Och jag fortsätter att ljuga. När lögnen uppdagas, så kommer nästa in i bilden. OCh jag förtränger vad jag egentligen vill, vad det är jag längtar efter. En framtid, utan bitterhet, med ljuva, varma, underbara minnen i resten av min framtid. En gemensam.

Med händer som smeker bort en massa tvivel från min hud. Läppar som kysser bort funderingarna. Vissa ord, vissa meningar som suddar ut allt sunt förnuft om att det inte är på riktigt, att jag tar fel. Att det jag kanske hör i ett ord, det jag kanske ser i en blick, det jag kanske känner från en handling. Att det är sant, att jag har rätt.. Jag önskar så innerligt att det vore så. Men jag tror, innerst inne, att det jag hör, känner, ser, vill. Bara är det jag så innerligt önskar. Inte den faktiska, den verklige, verkligheten.

Du finns hos mig, i mina tankar, i mina önskningar om en framtid, gemensam, i mina minnen. Dom fina..