Hon är vår allas lilla flicka,
Hennes leende och hennes skratt
Fick oss andra att må bra.
Tills den lilla flickan började dricka.
Tills hon grät sig till sömns vareviga natt.
Jag ångrar så, att jag inte de tre små orden sa.

Hon var som en strålande prinsessa,
Utan tiara.
Jag minns hennes kinder, svarta av all gråten mascara.
Jag önskar så, att jag än en gång fick hålla henne i min famn,
Och ro iväg med henne bort till kärlekens hamn.
Ingen kärlek sådär, men hon var min bästa vän, som en syster.
Utan henne förblir jag ständigt dyster.
hon var som en ballerina, med rosa tyllkjol och vita små tygskor.
Men en dag, försvann hon ut ur mitt liv.
Allt tack vare en förbannad kniv.
Jag hatar den, Åh ja, jag hatar och avskyr.
Och jag spriger och flyr,
men saknaden slukar mig djupt där inne.
Hon finns kvar, djupt rotad i mitt sinne.