Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Rösten stannar kvar

 

Jag älskar att lyssna
på människor som
har något  att säga
som talar till mig
och jag får förlora
mig i vad de har att
säga och hur vacker
människorösten är
när den skiftar med
berättelsens innehåll
i böljor upp och ner
som havets vågor och
ibland stannar som ett
inbromsande tåg när
det blir en paus
i flödet och den
ger ny skjuts
åt historien
för att intresset
och nyfikenheten stegras

Jag längtar kärleksorden från min älskades
varma mjuka ljuvliga röst som
för alltid har stannat i mig
och när jag är svag
längtar jag efter att någon
ska ge mig tröst med sin röst
precis som det lilla barnet när
det får höra kärleksord till godnatt
som jag nu ger till min hund och min katt
men sällan får någons röst till tröst
min längtan har inget slut
berätta mera berätta
så att jag får höra din röst

 

 

 




Övriga genrer av -Ulla Tilemo- VIP
Läst 248 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2008-06-10 14:51



Bookmark and Share


  Ewa-Britt Nilson VIP
Ja rösten säger
allt om oss, den
är liksom ett bloss
som kastar loss
en del av vår själ,
på rösten hör man
direkt om nån vill
en väl... .. .
**********
2008-06-13

  Michaela Dutius
Ja rösten är något mycket speciellt- knappast något är heller så personligt- tänk att man kan känna igen en röst bland tusen...
jag vill berätta - en dag när kraft och tid och fantasi möts i en trevägskorsning- berätta en saga och sjunga en visa- en mjuk
2008-06-10

  katt.inc
Jag tycker också om rösten, talet, behöver ibland inte ens höra orden bara rösten som finns där, det är något speciellt, allt kan man höra i röstens olika toner, glädje, sorg, vrede, kärlek och mycket mer. Här talar du om en trösterik och kärleksfull röst, och jag vet vems och jag förstår att du saknar. Tack för denna fina dikt som får mig att minnas egna röster ur mitt liv.
2008-06-10

  Bibbi VIP
\"Stå upp, min älskade, min sköna, och kom hit ut.
Ty se, vintern är förbi, regntiden är förliden och har gått sin kos.
Blommorna visa sig på marken, tiden har kommit, då vinträden skäras, och turturduvan låter höra sin röst i vårt land.
Fikonträdets frukter begynna att mogna, vinträden stå redan i blom, de utsända sin doft. Stå upp, min älskade, min sköna, och kom hit ut.
Du min duva i bergsklyftan, i klippväggens gömsle, låt mig se se ditt ansikte, låt mig höra din röst; ty din röst är så ljuv, och ditt ansikte är så täckt.\" Höga Visan 2.10-14
2008-06-10
  > Nästa text
< Föregående

-Ulla Tilemo-
-Ulla Tilemo- VIP