Vi möttes över en fika
min barndomskamrat och jag.
Vi bakåt på åren kika
vad som sedan hänt fram till idag.

Det är nästan 30 år sedan
tanken blir skrämmande
Har så lång tid gått redan?
Inte är vi gamla? Det är för oss främmande!

Nu ska vi hålla kontakt
och träffas då och då
det har vi lovat och sagt
och det känns att det kommer att bli så....

Vem har vi att tacka för att våra vägar skulle korsas?
Det var nog meningen, eller slumpen, eller ödet?