Någonstans inuti finns den
den där förhatliga rösten
den som gnäller och ber
ber om förlåtelse
om och om igen
den talar om tystnad
den talar om ensamhet
när jag bara vill höra
ord av honung
honungslena ord
om värme
jag vet jag är ensam
och allt vad det innebär
du behöver inte tjata
gnälla och gny
dessa ord är dyrbara
du ger bort dem som
som ett välkomnande
som ett "hej... försvinn..."
till de som vågar sig nära
jag är min röst
jag är mitt kött
jag är mitt huvud och allt inuti
men ibland känner jag mig styrd
av en insida som tar över
den där hemska rösten
i sanning ingen röst alls
bara ett sätt att förmedla
en inre automatisk tanke
ett inre inlärt sätt att leva
helt befriat från mig själv
och helt invävt i mig själv
jag har slutat fråga nu
tror inte jag bryr mig
vem fan jag tror mig vara

/