I de dagarna föll stjärnan
och vi sökte kratern
stor som månen men fann bara lövhögar
och tappade strumpor efter vägen

Kanske skulle vi sökt bland tallarna
bortom ängarna
eller undan bergens blågrå skuggor
men vi fastnade vid vägrenen

ett kolapapper och de tappade strumporna
diket som torkat pergament
leran sprucken som vore arket rivet itu
rakt över kartbilden vi sökte

Men vi såg aldrig långt nog
kratern kanske låg där bortom
våra horisonter korta som ett ögonblick
och stjärnans enslighet

I de dagarna föll stjärnor
och vi såg dem som en enda
men sökte bara den vi aldrig skulle finna
när vi fyllde våra diken med längtan

Hur skulle en stjärna kunna bli
den krater vi sökte

när ingen av oss visste någon annan väg
än dikesrenen