Omvänt ser jag mig
speglad som djup
insjöns hemligheter mot mina ögon
gömmer sig verkligheten
osedd

Blicken sökt i andras blick
förlorad
aldrig återfunnen
insjöns hemligheter mot dina ögon

och rösten

Kanske ser jag rösten
mer än lyssnar
stämman dunkelt speglad
din röst i min
ohörd

Om själen kunde tala skulle spegeln brista
och mötet
aldrig återfunnet i djupen
droppvis söka sjön

Men allt jag någonsin längtat
insjöns hemligheter
måste vänta
mina händer fiskar utan bete
tomma

En smekning bort väntar vågorna jag aldrig ville veta
och döden



Bort mot horisonten hör jag lommen ropa
blicken söker sitt förstånd
men bilden

aldrig fann jag bilden lika skön som djupen
omvänt
spegeln i mitt inre