jag är ett glashus, och du va stenen
jag är kanske ömtålig
kan inte skakas för hårt
- blir lätt omskakad

jag måste hållas hårt
annars tappar jag taget
- om allt

jag är ofta tom
vill inte veta svaren
- rädd för att skaka mig själv

bättre att inget veta
då skadas ingen
- ingen gråter

såren kommer i vågor
som stationerna på tåget
- jag överrubblas

jag blir ofta rädd
rädd för mig själv
vad jag är katabel till
- vad kommer hända härnäst?

jag har en stor väska på ryggen
den är ganska full nu vid detta laget
sorgen tar en stor plats, och tynger ner mig
glädjen finns och lättar mig från tyngerna
- iallafall en stund