du som alltid varit så stor och stark
blev så hastigt liten och svag
så trött
så gammal
och jag förstår först nu
där vid din sida
hur det kommer att sluta
håller din slappa hand
möter din trötta blick
vill så gärna hjälpa dig
vara gud
för ett ögonblick
och hela dina plågor
men för dig är morfinet
det enda som lindrar
och det gör ont att inse
att det är så ytterst lite
som jag
som någon
kan göra för dig nu
och jag vill vara ditt stöd
vara den som är stark
som ger dig styrka i motvinden
men jag vänder mig hastigt bort
mumlar några ord
och går ut ur ditt rum
när tårar hotar att avslöja
min svaghet
och bräcklighet