allt här
är sig likt
förutom jag

min kropp kanske
är som den brukade
bara lite tunnare
men min röst
mitt kroppsspråk
mina känslor
allt är annorlunda

jag tror
att man kan se det
bäst
i mina ögon

och varje gång
jag är här
längtar jag bara
mer och mer
bort

bort från det här
stället
bort från alla minnen
som det bär
med sig

inte för att det
skadar mig
eller förföljer mig
när jag inte är här
men
livet
i denna
instängda
kollapsade
depressionsframkallande
förort till Göteborg
är inget för mig