Det fanns en tid
när jag inte ville ha er
innan ni fanns
innan ni sparkade mig
inifrån
min mage
jag sa att jag hatade
barn

Jag vet att
det lät
absurt
och avskyvärt

och säkert
tyckte många
att jag inte var
klok
i mitt lilla huvud

men jag var ett barn
bara ett barn
och jag var rädd
inte säker på
mig själv
jag var rädd
för att inte passa
inte ha tålamod
inte kunna älska
mina barn
som man ska

Jag var rädd
att jag skulle bli
en sån där
som slår sina
barn

Jag var rädd
för det nya
livet
för ansvaret



jag visste inte
ens själv



När jag träffade
er pappa
älsklingar
fick
rädslan
stå tillbaka
för måste
måste-suget
de fanns inget
annat
jag ville inget
hellre
jag längtade
så
efter er
och ni kom
en efter
en
och
kärleken
är större
än störst
älsklingar

rädslan fick stå tillbaka







jag är fortfarande rädd..





...men
älsklingar
jag ska göra er stolta