Mamma
jag vet
jag är vuxen
och borde
klara
mig själv
borde följa
mina egna tankar
göra mina
egna misstag

borde inte
ringa
stup i
kvarten
och fråga
om allt möjligt
mellan
himmel
och jord

men jag
kan ju inte
hjälpa
att du
vet så mycket
kan så mycket
och
gått igenom
så mycket


Kära mamma
jag vet
att jag inte
borde
ringa
och
störa dig
mitt
i middagen
eller
tidigt
på morgonen
innan
du ens vaknat

men det är en krissituation

alltid
när jag ringer

är det en krissituation

Jag vet
väl
att du har
ett eget
liv
det har du alltid
haft
men som
liten skit
tänker man
alltid
bara
på sina egna
kvarter

nu tänker
jag
på dig oxå
mamma
jag lovar
det är därför
jag har
sån
ångest
när jag måste
ringa dig
var och vareviga dag

men

maten
är så svår
att få rätt
mamma
den bränns vid
och blir slabbig
bullarna jäser inte
som dom ska
muffinsen
rinner alltid över

och

barnen
är så svåra
att uppfostra
mamma
de skriker
och tjatar
och stressar mig
det är så många
små
detaljer
som kan gå fel

och

att vara gift
är inte helt
lätt
mamma
vi bråkar
och skriker
och går och lägger
oss som
ovänner
ibland
inte alltid
men tillräckligt
ofta
för att jag
ska bli
orolig





Så mamma


förlåt

för att jag ringer
stup i
kvarten

men du vet

att det ju alltid är en krissituation





Typ..







..att bullarna jäser över.........