Ute på det fält drar en Volvo boxer plogen

Plöjseln så skimrande svart ska av regn brytas ner

Snart ska djurkroppar blöda slut på logen

Det har regnat i dagar och av mörker kommer det mer

Jag tar dina ord till mig, och hoppas på ett återseende

Men så finns hon, henne som jag tänker på

jag försvinner in i dina ögon, jag tar ditt leende

Sen finns dagar då vardagen känns ensam och grå

Måndags kväll och rester värms upp till måltid

Ingen läsk, bara mjölk eller vatten

Nu är solen borta och snart tar snön vid

Och poesin i ditt hjärta får värma dig om natten

Jag tar ditt varande och gör det till mitt

Ja för sen finns ju hon, henne som lever för

Mitt unga tonårshjärta är så självklart ditt

Och då jag slutar älska dig är jag vuxen, det är då som jag dör

Pappa envisas att lyssna på radio för nyheterna börjar snart

Vi måste vara tysta så radion kan släppa in världen i vårt kök

Jag tvingar i mig frukost ett sätt att lura sig själv att man får en bra start

Och väl vid busshållplatsen så får jag njuta lite tobaksrök

Ingenting är speciellt, allt är så där alldagligt

Men sen finns hon, men sen finns du som är allt annat

Du som inte alls är så vanlig, jag älskar dig så där lagom farligt

och varje gång vi möts i korridoren önskar jag att allt stannat

På en gropig grusväg skakar bussen fram mot stan en värld bort

Staden ligger bortom berget men vi kör runt hela bergsryggen genom dalen

Drömmarna var så verkliga, varför var natten så kort

Och så sitter man där i en grå värld i skolmatsalen