du vet, jag ser det fortfarande
husen står tomma och skinnet har fallit
som klädesplagg och tomma galgar
men gruset ligger ju kvar
och det knastrar under stövlarna
ingen sover här just nu,
men natten är fortfarande lika svart
och stjärnorna lika klara.
lika många. lika långt borta.
när jag drar ner rullgardinen
finns inte ens gatorna kvar- inte egentligen-
men man kan fortfarande
se ljusen leka på näthinnan, ivrigt.
du vet, man kan fortfarande höra er
ibland, om natten, när det regnar
i pölarna som bildas
i molnen som brottas
i saltvattnet mot läpparna.
jag kan inte sörja er så.