Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Den allra sista dagen minns jag dig....men du?


Så lägger jag pärlan
skimrande i dina händer
vänder mig bortom
den sista dagen

Sången du sjunger mig
väntar liksom dagandet
årsstigar mellan
viljans plats och varat

Äntligen skimrar du
i ögonen du ger mig
pärlemor
skulle aldrig väntat
andra dagar

Här glömmer vi varandra
du vandrar mig
och stigen går med dig
den allra sista dagen



Men minns du mig någonsin i soluppgången?




Fri vers av korpfjäder
Läst 263 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2008-09-16 17:07



Bookmark and Share

    Glittra G
"Här glömmer vi varandra
du vandrar mig
och stigen går med dig
den allra sista dagen



Men minns du mig någonsin i soluppgången?"

Den här grep tag i mig ... det gör ont i hela min själ. Den känns så definitiv, så slutgiltig, så slut.
2008-09-20

  glittertindra
vackert skriven om att bli ihågkommen...
2008-09-17

  Hannadraken
du vänder perspektivet lite här. vem talar med vem? Och vad är pärlan. Gillar lite när det blir så mångtydigt. Kanske mitt jag är pärlan som jag räcker gud? Eller är det gud själv som gläder sig åt att pärlan äntligt tas i bruk?

Tredje versen var lite svårtydd. Vem skulle aldrig väntat?
2008-09-16
  > Nästa text
< Föregående

korpfjäder
korpfjäder