Sen kväll

går upp för trappan

för att

stoppa om mina pojkar

när de sover

ser de så fridfulla ut

som änglar

med halvöppna munnar

som alver

med pyjamasarna på

och de är Gud

djävulen

på samma gång

de är himelen

och havet

på en och samma gång

regnet

och solen

och

i denna stund

fylls mitt bröst

av ångest

av ånger

av mitt arga

utbrott

tidigare på dagen

gap och skrik

tjat och gnat

nu

verkar allt så trivialt

helt onödigt

de är ju så

oskyldiga

de små liven

mina trollungar

nu

är allt så stilla

och lugnt

och inget ont

kan närma sig

i denna stund




De är Gud

och djävulen

på samma gång

himelen

och havet

på en och samma gång

regnet

och solen



De är mitt liv

sen de föddes

de formar mina vägar

de målar min kartbok





jag är bara kartläsare