Du njuter ånyo där du står,
i backen av minnen kantad
av en allé.
Den böjer sig var gång du famlar,
plockar upp dig,
inte tittar, om
ser om, men
ser dig försvinna
i perspektivet.

När så solen lagt sig till vila
och skuggor
något du undslipper, välkomnar,
byter du vy
till något som inte sårar dig
där nere.

Du valde själv,
du antog gratisresan.

Hjälp dit ner
skaffade du själv.
Klart du gillar jordgubbar,
det är ju höst, och alla ler,
ser jag.

Synd bara, att din vägg
väldesignad och inne
skymmer tvärtydligt
de som väntar på kullen
med fräsch frukt.

Något nytt för dig
att bita i, smaka på,
även om det kan smaka
väldigt surt.
Det gör så ibland,
men man överlever.