Grymma värld
Som gjord för att hata mig
För den jag är, för vad jag är

Vässade svärd
Så fort man vill visa sig, så huggs dem in i ryggen, smärtor som skär

Blod rinner, organ töms
Livet brinner, livet glöms

Askan återstår, livet återuppstår
Min inget liv återgår, det finns inget vi återfår

För livet är gjort för var och en,
att göra vad man får och har på känn

Men varför inte älska livet för allt man får igen,
av den som älskar en, om man nu själv bryr sig om den?!

Varför inte sprida lycka och evig ungdom,
i variationens feta bom

Som stänger ute slutet, på en sårbar framtid
Där allt är som gjutet, fast in vid

En vers som bara har ett slut,
därför att ingen öppnade sin trut!