”Ska det bara se ut som vi bryr samtidigt som vi lever i vår trygga värld?”

Vi i västvärlden är lyckligt lottade, de flesta i Sverige har mat på bordet och tak över huvudet. Vi kan få sjukvård, och ändå klagar vi. Bostadsbidragen är dåliga, hyrorna höga och maten alldeles för dyr. Vad vill vi egentligen? Låtsas vi bara bry oss om människor som svälter när vi egentligen hellre lägger pengarna på en Prada väska? Vad är det vi är ute efter? Ska det bara se ut som vi bryr samtidigt som vi lever i vår trygga värld? Är allt detta prat så ytligt? Visst ska vi njuta av våra liv annars skulle vi ju inte ha det bättre än någon annan, men bryr vi oss överhuvudtaget? Människor runt om i världen svälter och ändå klagar vi när hyresvärden höjer hyran m
ed en hundralapp i månaden. Det är en tunn tråd att balansera på, bry oss på riktigt om fattiga och ändå njuta av vår lyx.

En annan fråga är varför antar vi att de fattiga vill leva som vi gör? Att de vill ha mat för dagen och sjukvård anser jag vara självklart, men annars vill de ha vår kultur och vårt levnadssätt? Jag tror inte det, de har sina kulturer och traditioner, varför skulle de vilja ge upp allt det? Vi tar givet att de inte skulle kunna vara lyckliga utan fina byggnader och snabbköp.

På samma sätt tar vi för givet att det inte kan existera liv på planeter som inte har en atmosfär som liknar jordens. Måste det vara så som vi lever för att det ska fungera och organismer ska kunna leva? Har vår trångsynthet sträckt sig så långt att vi nu inte kan se förbi de teorier vi läser i skolan? Finns det inte mer än det vi kan se och uppfatta? Har vetenskapen gjort oss mer ont än gott? Vetenskapen har trots allt tagit bort magin i det mesta. Den har förklarat universums uppkomst, hur stjärnor fungerar m.m. Stjärnor som förr var något vackert och mystiskt att se på, numera vet man att det bara är vätekärnor som slår ihop sig, fusion, och att då frigörs energi. Varför försöker vi hitta förklararingar när det tar bort det magiska med det hela? Det är som att avslöja hur trollkarlen utför sina trick, inte lika roligt att se när man vet hur han gör. Människor analyserar och hittar förklaringar till allt och visst kan det vara bra, men borde man inte bara låta naturen göra sitt? Den har trots allt skött sig bra än så länge, det är vi människor som förstör den och inte tvärtom. Vi pratar och skriver så mycket om miljöproblem, men berör det oss verkligen? Jag menar, känner vi ett stygn i hjärtat när vi läser om alla världens problem? Många tycker att det är ett uttjatat tema, men det är inte som med kläder, det är ingen trend man bara kan byta ut. Problemen återstår tills man gör någonting åt dem.

Vi pratar mycket om att acceptera och förstå andra kulturer, men på samtidigt vill vi att utlänningar ska anpassa sig efter våra traditioner. Olika kulturer är bra, men så länge varje kultur håller sig i sitt ursprungsland? Naturligtvis ser det inte ut så. Vi har falafelrestauranger, snabbmat, orientaliska mattor och musik från alla världens hörn. Men det är inte det jag syftar på. Vi verkar inte riktigt lägga märke till hur många olika kulturer som faktiskt finns runt omkring oss och när det kommer upp frågor som om man ska få ha slöja i skolan finns det människor som kan säga nej. Det är en bit av deras kultur vi inte kan förstå eller egentligen ta del av alltså vill vi inte ha det, är det så man tänker? Eller är det kanske undermedvetet? Vi kan äta utländsk mat och lyssna på utländsk musik, men vi vill inte se kvinnor i slöja. Jag vet att ha slöja innebär problem, kan fuska på prov, kan inte ha kreditkort eller åtminstone inte om man täcker hela ansiktet. Kreditkort är kvinnornas egna beslut, kan man inte känna igen dem på bilden finns det ju inget man kan göra åt det, det vill säga om de inte vill lyfta på sjalen. Och när det gäller prov kan de ju, om de vill visa ansiktet när de går in eller ha en slöja som inte täcker ansiktet. Det kan omöjligt vara något av de två ovanstående argumenten som övertygar människor om att ett nej till slöja är det bästa alternativet.

Vart denna trångsynthet och ytlighet leder oss får kan bara framtiden utvisa. En sak är säker, om vi vill ha kvar fler kulturer än den västerländska måste vi börja öppna våra sinnen och tänka några steg längre.