Jag fortsätter att skriva om min smärta,
som nu stannat i mitt hjärta.
Niclas Du säkert vet att jag tänker på Dig,
jag alltid bevarar Dig inom mig.

Hur man ska komma över det här,
antagligen med mycket, mycket besvär.
Tiden läker alla sår,
kärleken till Dig består.

Tur att Du gav mig Din dator i livet,
jag som på pappret vill allt ha skrivet.
Jag trodde aldrig på dator jag ville skriva,
nu tar jag ut allt på en skiva.

Vi bearbetar sorger på olika grund,
vem vet vad som är bäst och mest sund.
Det finns nog inget som är riktigt,
bara att det för mig känns viktigt.

Jag kommer att skriva så ofta jag vill,
och känner att detta hör sorgen till.
Kanske jag allt detta ger ut till slut,
så även Du din sorg får ut.

Din mamma.