SÖNER TILL ENSAMSTÅENDE MAMMOR HAR
DET INTE LÄTT
Ingen farsas omsorg förebild och tuffa fostran
Och en mamma som hatälskar dom
För hon älskade väl pappan en gång
Sen måste hon hata honom för att överleva
Denna hatkärlek vänds naturligtvis lätt
mot sonen som växer upp helt
schizofrent
På en gång bortskämd och älskad
Och hatad och ofta utskälld och utlösare
av ilskna utbrott över forna oförätter

Då kan det så klart lätt hända
att sonen skaffar sig en ny pappa och förebild
I ett kriminellt gäng och kommer in i undre världen
Med Nationalteaterns träffsäkra ord:
"Du går på en nit och så åker du dit
En semester på vatten och bröd
Du får samhällets vård...Och dom vårdar dig
intill din död..."

Detta i synnerhet som söner till ensamstående mammor ofta har det ganska tufft ekonomiskt
Medan de lätt kan konstatera att överklasslynglarna sitter i Mercedes och BMW
och raggar pengasugna småtjejer kring Stureplan
Medan dom själva bara har råd med second hand

Detta är naturligtvis inte mammornas fel
Som sliter hårt för att försörja sina barn
Det är Marknadssamhällets alltmer ökande
klassklyftors fel och borde vara en stark
anledning till uppror istället för kriminalitet som är
en återvändsgränd även om det lockar med
snabba stål

Alltså: Kärlek och uppror!

Kanske ikväll på Rabarber...