Psalm i förundran när tiden är större än livet
Din dag är en dag utan ände
en månljus och sommarmild stund
den plats där en sunnanvind vände
och arken en gång gick på grund
Ett ögonblick får vi att andas
din luft fylld av frihetens tid
att känna hur mänsklighet blandas
av allt som är människans strid
Du knådar av lera och bränner
ditt livsverk till ett med din kropp
och lyssnar till allt som bekänner
sin kärlek sin tro och sitt hopp
Ett rop som ett stjärnfall i natten
ett skrik ur din mänsklighets nöd
kaskader av levande vatten
och doften av nybakat bröd
Oändlig är dagen du mättar
oändlig den tid som är ett
och ljuset när dimmorna lättar
är mörkret vi människor sett
De dagar du ger oss i tiden
förunderligt bundna i år
är ändå för evigt i friden
långt större än någon förstår