det känns som jag ska spy
häva ur mig allt ingenting jag forcerat ner
vomera ett helt jävla liv av apati
på ett elektroniskt papper utan känsla

hjärtat bultar med slägga mot revbenen
jag har en alien i mitt bröst
undrar när insidan kommer explodera
revbenspipor avbrutna,
pressade genom muskler, skinn och kött
bloddoftande insida på utsidan

fast det kommer nog hända ljudlöst
apatiskt och verklighetsbundet
anti-klimax... precis som allt annat...
det bygger upp och bygger upp...
ökar och ökar i styrka...
pressen och trycket går över gränsen
sedan tar det stopp
ingen explosion... inga blodiga köttslamsor...
ingenting...

bara en utandning och ett leende
på läppar som sakta kallnar

de kommer hitta mig två månader senare
när grannarna klagar på lukten

och när de lägger mig på obduktionsbordet
lägger Y-snitten och fläker upp mig
då kommer odjuret släppas lös
och jag kommer ligga där
kall... död...

... med ett ihopfruset leende på stela läppar

/